k herself

Gick til skolan idag, fastän halsen skrek att NEEEJ efter igår kväll. Borde ha lyssnat på den. Orkade hålla mig uppe i en halv mattelektion, sa bara två ord, typ hej och då. Att säga de två orden var som att ta fram det grövsta, rostigaste rivjärn man hittar i ett gammalt skabbigt kök och gnida mot mina stämband. Det brinner där inne nu. Smärtan är faktiskt oliiidlig. Sjukt jobbigt då jag i övrigt känner mig rätt kry, så jag liksom sitter uppe och ute i solen och gör ingenting förutom att grina över halsen.

En sak är däremot rolig! Jag kanske ska bli medryttare på ett 3årigt kallblod! Nappade på en annons och tjejen som äger hästen verkar jättesnäll, ska ringa och höra med henne så fort halsen tillåter. Om några tusen dagar kanske?

Bliii friisk förisjutton katarina!
yes, det var det.