the end.
åh bloggen! Det var sommaravslutning i skolan idag. Grundskolans sista, i hela mitt liv.
Det var så fint. Om ni förstod till hälften så skulle ni storgråta.
Vi lyssnade på tal och applåderade. Åt fem kilo tårta och skrattade. Kollade på gamla foton och läste nostalgiska brev. Kramades, skrattade och grät. Jag blev så himlahimla rörd när Ebba kom fram till mig, grät. Jag kramade om henne, bad om ursäkt för alla misstag. Det är verkligen synd att det blev så dåligt mellan oss, idag förstår jag att vi skulle kunnat bli jättenära vänner. Det är ju så, med så himla många egentligen fina människor! Och jag som har så himla svårt för att gråta in public, det går inte hur hemskt och sorgligt någonting än är. Men jag ska erkänna en sak bara för er, när jag kom hem och i min ensamhet satte på skivan som eleverna på Katarinaskolan komponerat ihop så grät jag, tre tårar. Tre mycket mycket värdefulla tårar, jag har aldrig tyckt så mycket om Vulpes Angels som den i just sekunden. Fint, visst.
Det var så fint. Om ni förstod till hälften så skulle ni storgråta.
Vi lyssnade på tal och applåderade. Åt fem kilo tårta och skrattade. Kollade på gamla foton och läste nostalgiska brev. Kramades, skrattade och grät. Jag blev så himlahimla rörd när Ebba kom fram till mig, grät. Jag kramade om henne, bad om ursäkt för alla misstag. Det är verkligen synd att det blev så dåligt mellan oss, idag förstår jag att vi skulle kunnat bli jättenära vänner. Det är ju så, med så himla många egentligen fina människor! Och jag som har så himla svårt för att gråta in public, det går inte hur hemskt och sorgligt någonting än är. Men jag ska erkänna en sak bara för er, när jag kom hem och i min ensamhet satte på skivan som eleverna på Katarinaskolan komponerat ihop så grät jag, tre tårar. Tre mycket mycket värdefulla tårar, jag har aldrig tyckt så mycket om Vulpes Angels som den i just sekunden. Fint, visst.
Kommentarer
Trackback
